Renoveringen var omfattande och då som nu var det viktigt att leja in duktiga hantverkare. Bonden
hade insett detta och kontaktat bygdens bästa snickare, bästa elektriker och
murare. Det sas vid avtalet om lön, att "jobbar ni rejält och ligger i, så
ska ni också få bättre lön än vad alla andra betalar".
Så blev det och allt gjordes upp med ett handslag, vilket var brukligt på den tiden.
Så småningom blev det dags att mura skorstenen. De avtalade
murarna kontaktades och en sommarsolig morgon kl 7 stod de utanför bygget redo att köra igång.
- God morgon bonne! Vi har kommit hit för att mura en skorsten som
du beställt! sa murare W och E.
– Stämmer bra det sa bonden
– Ni har kommit rätt och nu är det dags för er och visa vad ni går
för.
– Jaha, men var har du hantlangarna? Vi är murare och inga
arbetare som blandar bruk o bär sten åt oss själva! Sa murare W lite frågande
och såg sig om.
– Hantlangaren har ni här sa bonden och klappade sin yngsta son på
axeln.
– Han är uthållig och honom får ni använda till allt ni behöver
för och kunna mura upp skorstenen, sa bonden.
- Hmmm....sa murare W och tittade snopet på ynglingen som var i
15-års åldern.
- Pojkvasker! Kan du blanda murbruk och bära sten till oss så att
vi kan hålla vårt vanliga arbetstempo? Det undrar jag?
– Men som sagt.... det är ju du som betalar vår lön bonne och vi
har ju avtalat, sa murare W.
– Ja vi håller vad vi kommit överens om sa bonden och så fick det
bli.
– Kan ni sedan köra detta på beting och bli färdiga till fredag
kväll, så vore det bra, för nästa vecka ska vi köra hö här! sa bonden.
- Ja ja...Vi klarar oss nog sa murarna, rycket på axlarna och
slängde ånyo en blick på den unga hantlangaren.
Det blev en hård vecka för alla på bygget. Murarna murade och
hantlangaren bar sten och murbruk för glatta livet på gamla hemmagjorda stegar,
allt högre upp på huset som var två våningar högt. Murarna jobbade på och deras
unga hantlangare var märkbart trött.
Näst sista dagen sa murare W....
- Vad fn är det här för skitbruk du blandar pojke??? satte
mursleven i baljan och vispade iväg en klick som träffade ansiktet på
pojken.
Förskrämd klättrade pojken ner på stegen med en klump i halsen....
Värst vad han är arg tänkte han men jag ska nog visa att jag
kan...
-"MERA BRUK I BALJAN" ekade det från övervåningen....
-"HÄR FINNS INGEN STEN HELLER" hördes också.
Aktiviteten vid betongblandaren var intensiv. Det blandades,
testades och blandades igen. Till sist var murbruket som mjukglass i
konsistensen.
Bruket bars upp till murarna som tagit en fikapaus.
Efter leveransen i baljan sa pojken lite stolt....
- Nu är väl bruket bra i alla fall?
Murare W reste sig upp, gick fram till baljan, rörde förstrött i
blandningen, vände sig om och sa:
- Hör du du......."EN SAK SKA DU HA VÄLDIGT KLART FÖR DIG",
hantlangare!
- BRA KOMMER DET ALDRIG ATT BLI, när du gör murbruk till oss!
Pojken tittade förvånat och lite skamset på W
som vände ryggen till och fortsatte´med orden.....
- Men vi kan väl säga någorlunda i alla fall - Fortsätt så!
Det syntes en rävsvans vifta bakom örat på W och det verkade som
han log mot kollegan.
Skorstenen blev färdig i tid, putsad och klar och alla var nöjda
med utfört arbete.
No comments:
Post a Comment