En sann historia

Ett symöte som bara en kommer ihåg....

För många år sen, ja på den tiden då solen alltid gick ner vackert i väster och äggamackan smakade bättre än någonsin....eftersom de var stekta på en äkta vedspis, ja på den tiden då bilarna kom en och en och färdades sakta på landsvägen handlar denna historia om.Vid denna landsväg längs en lång raksträcka med fält på båda sidor låg en vackert belägen bondgård. Bondgården var som alla andra med en liten familj med två barn. En liten pojke på sex år och en större på 18 år. Mor i huset var medlem i den kyrkliga syföreningen. Detta var en mycket prestigefylld sammanslutning och damerna träffades växelvis i husen hemma hos medlemmarna. Den här torsdagen.... för det var alltid första torsdagen i månaden var det mor vid gården vid landsvägens tur att hålla symötet.Mor hade bakat och förberett denna torsdag i veckor. Trots värmen, för det var tidig vår, tvingades hon elda i spisen för att kunna färdigställa alla bakverken. Sort för sort räknades kakor, bullar sockerkakor ner i burkar, förslöts och gömdes väl undan.Den stora dagen kom. Det var extra städat och dessutom vår-sotat i alla spisar som huset hade. Den lille pojken hade finkläder på sig och var fullt upptagen med att vänta på gästerna. Mor hade satt fram den fina servisen, ja den rosa med blommor i botten på kopparna. Så var det dags! De första gästerna anlände och kom in. Huset fylldes av parfym, kläder och diverse ytterskor. Sist kom prästen och grevinnan. Mor bockade bugade och neg...omvartannat... Den lille pojken gjorde ungefär lika dant....nästan i alla fall. Han var fullt upptagen att med sina stora ögon och långa ögonfransar studera prästen och grevinnan. De lade ingen notis om honom dock. De såg honom inte ens. Efter en stund rusade pojken ut i köket där köksspisen brann för fullt. Musik från finrummet och prästens stämma kunde höras ända ut... Mor höll på att plocka fram de fina kakorna på de stora kakfaten... Det var ett stolt ögonblick. Men så med ens förändrades allt.... Mor blev alldeles stel... Det fattades kakor... och dessutom av de två finaste sorterna... Den lille pojken tog ett par försiktiga steg bakåt! Mor blängde på honom med tårar i ögonvrån... Jasså du har tagit av mina kakor jag skulle bjuda på nu!! Fy skäms på dig, vad ska jag ta mig till. Nu räcker ju inte det till alla. Vad ska folk säga nu. Mor grät och den lille pojken sprang ut, för han visste att han var den skyldige. Med en klump i halsen fortsatte han till sitt favorittillhåll hos hönorna vid komposthögen bakom utedasset.Snart hade han glömt mor och den pinsamma kakbristen. Han var, i sina finkläder, fullt upptagen med att slå runt i nässlorna med de vispor av en som kakelugnarna sotats med tidigare i veckan.Rätt vad det är hör han röster...röster från tanter han inte känner igen.... Han gömmer sig bakom dasset...Kikar fram och får se två damer, en i prickig kjol och en i mörkblå med blommor på. De är tillsamman påväg för att uppsöka utedasset. På den tiden va det inte vanligt med toalett inomhus och för att lyxa till det byggde man gärna extra stora dass istället som dessutom kunde ta emot flera "gäster" samtidigt. Damerna gick in och la på haspen... Den lille pojken stod tyst som en mus bakom huset.... Det hördes tissla inifrån... "vart tog han vägen" jag tyckte jag såg.."Pojken smög försiktigt fram till bakdörren, lyfte på haspen och klev ljudlöst över tröskeln. I handen hade han en lång pinne av En, skalad nästan hela vägen utom längst ut där den sotiga och taggiga toppen spretade. Han såg två stora vita stjärtar hänga ner i sin prakt...och allt var alldeles tyst!Plötsligt tar pojken pinnen med tofsen, daskar flera gånger de vita ruporna..... Ett skrik och väsen från framsidan hörs... Pojken slänger in pinnen och springer ut på baksidan... När han kikar fram leende, ja skrattande ser han till sin förfäran två tanter springa iväg, halvklädda och med kjolarna uppdragna in mot huset. De skriker också. Pojken kommer på...tänk om detta var grevinnan och prästfrun???Han blir rädd och rusar gråtande i andra riktningen mot ladugården. När han kommer in vet han inte vart han ska ta vägen.... Det får bli hos kattungarna framme hos hästen. Sagt och gjort. Efter en stund har han lugnat sig. han blir till och med så lugn så han somnar. När korna ska mjölkas på kvällen hittar pojkens pappa honom i höet framme vid hästens spilta. han får gå in till mor yrvaket... vad kommer och hända nu? tänker han?Mor blir jätteglad... "Nämen där är du ju min lilla vän! vart tog du vägen i eftermiddag? Förlåt mig det varinte ditt fel att kakorna inte räckte, det var jag som räknat fel" sa mor. Pojken blev glad och kröp upp i mors famn och de kramades länge...Det var ju kväll och som vanligt fick pojken en äggamacka med en stor kopp chokladmjölk till. han tog med sig detta ut till staketet mot landsvägen i väster.. Kisade mot solnedgången och räknade de enstaka bilarna som körde för bi. Han drömde sig bort mot framtiden och hur den skulle bli, när han blev stor.