Vättar...finns dom???

Den osannolika gräsklipparen

År 2000 sålde jag mitt lantställe och flyttade in i tätorten. Säljaren hade byggt huset på 70-talet. Ett fint hus med lagom stor trädgård på det rätta området i samhället.  Allt låg på ett plan utan källare.                  Lagom till inflyttningen i april/maj fick jag veta av en bekant att hon hade en fin gräsklippare av märket Stiga till salu. Hennes bror jobbade på Stiga och hade renoverat klipparen till nyskick. Sagt o gjort, det blev provkörning och affär. För 1650 kronor fick jag en gräsklippare med uppsamlare i nyskick. Den startade och spann som en nöjd katt. Allt funkade och det var frid o fröjd. Glad i hågen tog jag klipparen i besittning och invigde "mitt nya liv" som villaägare i tätorten. Det gick som en dans. En nyfiken granne stoppade mig. 

"Det går ju bra det här!!" sa jag

"Men du vet väl att detta är förbjudet!!" 

Va? sa jag. Tankarna snurrade i mitt huvud. hade ju hört talas om hur det kunde gå till i en del villakvarter men kunde detta vara sant? har dom klippning på bestämda tider i veckan...eller vad menar hon?

Jag bad henne lite fint att utveckla vad som menades.... 

Jo sa hon. Det har aldrig klippts med motorgräsklippare i den här trädgården! 

Tidigare ägaren var mycket bestämd på den här punkten och hade tydligt uttalat att det aldrig skulle få förekomma. någon motorklippare här någonsin! 

Jaha du...sa jag...men nu är det nya tider.

Möttes av ett illmarigt skratt och vi fortsatte våra arbeten på var sitt håll. 

När jag var klar hade jag gräsklipp så det räckte o blev över i olika högar här och var. Hmmm..

Klipparen fick hedersplatsen under lärkträdet invid den fina dammen (med fontän) på baksidan av huset. Gräsklippet samlades i plastsäckar för vidarebefordran till ...ja jag kommer inte ihåg. Insåg snabbt att det skall bli arbetsfördelning här. En turlista på vem som klipper och när upprättades. Togs emot med blandad förtjusning av sönerna men vad fanken...jag hade annat för mig än "bara" klippa gräs på sommarveckorna. Så dags för första klippningen (enligt schemat jag lagt upp) 

Äldsta sonen, den med allra mest humör (lik mig som tyvärr) var först ut. En torsdag var det. Var på väg hem från jobbet. Det ringer det i mobilen. 

-"Vad i HELVETE är det för gräsklippare du köpt!" 

Jag tog ett djupt andetag för att svara... Kände laddningen i samtalet. Något hade gått på tok. Helt galet förmodligen. hoppas bara inga personskador. 

-Vad är det som hänt? 

-"Den funkar ju inte!!! 

- Va...??? 

-Jag drog igång och han gick 6 meter sedan stannade det. Har hållit på i en halvtimma nu!! Lite till och jag slår jag sönder hela maskinen"

-Lugn nu. lämna den där den står. Jag tar hand om den när jag kommer hem. Du har väl inte gjort något med den bara???

-Nej....men det var nära. nu skiter jag i det här!

-OK gör det. 

Solen lyste rakt i ansiktet. 25 grader varmt Bytte om till ett par lediga kortbyxor istället. Gick ut till baksidan. Mycket riktigt...en fin sträcka med klippt gräs, sedan stopp och en massa nedtrampat gräs. Bensinen slut kanske? 

Nej. Får väl testa själv då... 

Efter tio minuters ryckande var jag nära att hamna i samma läge som sonen. Behärskning nu käre vän... Tankarna snurrade runt. En ovilja började sprida sig inom mig men inre röster sa att du måste. det är ju Pingst till helgen med. 

Bort med tändstiftet. Det såg blött ut av bensin. Får väl värma med en låga och bränna ur det.  Sagt o gjort. Värmde o värmde...men fick inte fyr på stiftet. Konstigt, brukar ju vara lätt och blött är det fortfarande. Luktade på stiftet ...och det luktade inte alls. 

Vad nu, det är ju vatten??? 

Fick det torrt och monterade det igen. Fick en avgaspuff till svar efter ett antal ryckningar i snöret. humöret och temperaturen började stiga till farlig gräns igen... 

Resolut åkte tanklocket av och klipparen hamnade upp och ner på gräset. Tur att det var på baksidan där ingen direkt såg mig. Bensinen rann ur. I med dy soppa. Efter några ryckningar pustade maskinen igång. Ojämnt gick motorn igång. Lyckades klippa allt gräs...med uppsamlare. Kände att detta var nog inte min grej alls men förträngde det. Klipparen hamnade under lärkträdet vid dammen. En guldfisk pluppade glatt när jag gick förbi. Glömde alltihop när jag duschat och bytt om för dagen. Pingsten gick och gräset växte i kapp med tiden.  

Lika bra att glömma listan jag satt upp. Undrar om klipparen startar...men det gör den väl. Med lindrig förvåning fanns inget liv i motorn denna gången heller. 

Men vad  har hänt? 

Vis av tidigare erfarenhet skruvade jag av tanklocket och kikade ner i hålet. och vad ser jag där??? Vatten längst ner vid utloppet. Resignerat gör jag om proceduren från förra veckan och får tillslut igång ekipaget. Det går om möjligt ännu sämre men jag tar mig igenom...med uppsamlare även denna gången. Så höll det på hela sommaren sedan.
Särbon sa:
-att det fattar du väl. "Du kan inte ha en klippare stående utomhus.
-Det kommer ju in regnvatten i tanken då....                                                                                             Har aldrig hänt tidigare på mina klippare tänkte jag.

Sommaren gick med alla prövningar runt denna tingest. Uppsamlaren åkte av på sensommaren. Jag orkade bara inte se den och allt gräs den samlade upp. Min närmaste omgivning (läs söner o särbo) blev stängt informerade om vad som hände. Ingen hade förklaring till fenomenet med vatten i bensintanken. Jag fyllde på fullt, testade med halv tank, jag tom tank funkade möjligen de gånger jag prövade men jag var inte nöjd. Vintern gick och det kom en ny vår ...med gräsklippning. 

Vad ska jag ta mig till? orkar bara inte en sommar till.
Det hade varit en minst sagt jobbig sommar med gräsklipparen förra året. Av rent principiella skäl ville jag inte be om hjälp av någon reparatör. På garageuppfarten stod en totalrenoverad bil där alla kunskaper om mekanik och motorer fanns synligt dokumenterade. problematiken fick hållas inom familjen...och jag hade släpat mitt kors hela sommaren...på gräsmattan. Ja självfallet startade den inte när jag tog fram den. Genomförde mina procedurer med sköljning av tank, ny ren bensin och värme av stift...och oftast startade den om än motvilligt. Men den här gången hade den lackat ihop totalt. Kanske måste jag testa med ett nytt stift ändå...?? enkel åtgärd i alla fall...även om jag "visste" att detta inte är felet. Det bar av till lokala serviceverkstaden 
-Vad är det för gräsklippare du har?? fick han ur sig.
-En Stiga....vad annars kontrade jag retfullt och lite irriterat.
-Gammalt skräp antar jag...är det inte bättre du köper en ny? Jag har ett erbjudande denna veckan! -Titta här.. och vi gick ut. -2200 kr fulltankad. Jag har ett par kvar!
-Men var är uppsamlaren? undrade jag
-Denna är med multiklipp. Uppsamlare är helt ute. Hänger du inte med flinade han.
-Men jag har ju redan en fin gräsklippare menade jag Viss skillnad på o köpa stift eller köpa helt nytt ..svarade jag.
-Jag kan byta in den om du vill. 1600 spänn emellan men då får du montera det nya stiftet med. För den fungerar väl för övrigt
Hornen växte fram bakom öronen. Såg min chans att bli av med ett problem för gott. bara jag fick igång den. Och så att slippa den förbannade uppsamlaren.
-Jo då, vad tror du. Jag har ju bara riktiga prylar det vet du väl. Men stiftet får du skicka med så att jag kan testa innan jag kommer ner med en.
-Ok ta stiftet och ta med dig klipparen som står monterad utanför. Kom ner när du är klar med din så gör vi upp affären. Med lika lätta steg som när man lämnar soptippen äntrade jag bilen med den nya klipparen i bagaget. En liten röd sak. Lätt och smidig och startade med ett halvt ryck. 

Multiklipp...varför har jag inte tänkt på det. För det viste jag väl fanns? Jag fick igång det gamla skrället, sköljde av och stack ner och dumpade den. Lite samvete hade jag men ven fan bryr sig. han får skylla sig själv och har ju en verkstad också...tröstade jag mig med. Det var helt underbart att klippa gräs nu. Allt gick lätt och snyggt blev det. När jag var klar kollade jag i bensintanken och kunde konstatera att den knappt dragit någon soppa alls. Hedersplatsen under trädet stod ledig och det nya ekipaget tog plats där. Den gamla klipplistan började ta form i mitt huvud igen. Vart hade jag gjort av den tro. Tänk vad skönt att slippa allt det här krånglet nu. höll ju på att få noja tidigare. En hel rad personer utpekade som sabotörer samt misstänkta bensintjuvar som stjäl bensin och häller i vatten hade florerat på hemma på gatan förra sommaren. Tur att mina söner kunde hålla mig tillbaka.. annars hade jag nog gjort mig olycklig. En vecka gick och det var dags för klippning igen. Lediga kläder och ut med klipparen från buskaget. Rycker i startsnöret och den går igång...varvar upp...och stannar.
Jag ryckte i snöret igen...och igen.. och igen, till samma resultat. Igång, varvar upp lite o sen dör tvärt. Höll på så tills den inte startade alls. Den lilla nätta klipparen fick följa med till framsidan på huset. Vad är det som händer egentligen? Soppa finns det ju i tanken...o jag kan väl inte göra fel på en så enkel sak. Fram med instruktionsboken...skummade igenom utan att egentligen läsa alls. kände att jag inte kunde ta emot någon som helst information. Försökte igen men nej. Helt omöjligt. va faen gör jag? Reklamation? Support??? Oh nej tack. Såg min gula skräck i sinnevärlden stående där.... Nej jag får nog reda ut det här på annat sätt. Måste ju gå. Plan A. Checka bensinen i tanken. Den har väl inte läckt ut på något sätt? Tagit slut ändå? Hade jag sett fel när jag var klar förra gången? Skruvade bort tanklocket. Kändes välbekant minst sagt. Jodå där fanns bensin så det borde räcka. Kunde inte låta bli att kika noggrannare ner i tanken även om det inte var nödvändigt. Och vad får jag se där.......Men vad i he!!! Högröd åkte mobilen fram. Måste ringa hit mina söner. Håller jag på att få noja. Detta är bara inte sant. De kom snabbt. Kom in i mitt garage och undrade förvånat vad som står på. Klipparen stod på bänken med tanklocket av. -Titta ner i tanken, sa jag Det blev tyst och alla kikade...
-Men vad då farsan! Du har ju vatten i bensinen!
-JA JUST DET. Vem i helsike är det som skojar med mig?
-NÅGON AV ER? röt jag.
-Den är ju alldeles ny. De tittade förskräckt på mig.
-Nä sa dom förläget, hur kan du tro en sådan sak.
-Förlåt. jag vet inte vad jag ska tro längre. Detta är ju sanslöst.
-Ja det förstår vi med.
Men det måste ju finnas någon förklaring till det här. Efter en pratstund och lite kaffe skildes vi åt igen. Jag lämnades till mitt öde men lovade att berätta om jag kom på var vattnet kom ifrån. Det fick bli en ny vändning på klipparen och ut med all bensin. Kändes inte bra det här. Den är ju ny. Hällde i ny bensin från dunken inne i garaget och fick tillslut igång klipparen. Klippte baksidan men tyckte att det inte var samma fina gång nu som innan. Inbillning tänkte jag. Parkerade klipparen på garageuppfarten eftersom jag inte hade tid med framsidan denna afton. Tiden hade ju gått åt till något helt annat.....Dessutom var det fredag kväll. På förmiddagen dagen efter kom jag ut till min stackars "kompis". Tittade lit misstroende på den men slog bort alla tankar och tvivel från gårdagen. Ryckte i snöret och den tuffade igång...om än lite motvilligt (eller?). Klippte framsidan och allt var frid o fröjd igen. När jag rullade tillbaka klipparen till "hedersplatsen" for tankarna runt ändå. Tänk inte mer på detta nu! sa en röst...då får du noja på riktigt.

Det blev fredag igen. Dags att klippa gräs. Drog i snöret...och intet liv alls... Efter 4-5 gånger, av med tanklocket ....för att konstatera att det är vatten längst ner i tanken. Den sommaren blev på något sätt sig lik den förra men med mera detaljerade utredningar om varifrån vattnet i bensintanken kom ifrån. Testade allt. Ny dunk med absolut ny bensin som alltid stod inlåst. Fyllde upp tanken till bredden för o se om någon varit där. La ut knepiga kännetecken på/runt klipparen för att se om någon av grannarna skojade med mig....ändå. Den vildaste teorin var att Janne på Shell nog blandade i vatten i bensinen...den snåla gnidna krämaren.                                                                                                        Ja min närmaste omgivning hade det inte lätt just då. I slutet på augusti gav jag upp. Släpade fram tingesten till garageuppfarten för vidare transport till där den kom ifrån. Åker nog dit i morgon för den definitiva lösningen. Reklamation!  På morgonen gjordes säkerhets ett sista test innan avfärd. Drog resignerat i startsnöret och den startade direkt
Förvånat körde jag hela framsidan på tomten en gång till. Stannade, startade motorn några gånger och se.. allt fungerade som det skulle igen. Lämnade klipparen jämte uppfarten konfunderad och ställde in returen till verkstaden. Dagen efter skulle klipparen förpassas tillbaka till sin parkering. Lika bra o klippa baksidan en gång till...nu när det går så bra. Men icke!! Klipparen som förbytt igen! Men vad fn.... Lördag eftermiddag och det är stängt överallt. Ja jädrar anamma. Får ta den på måndag morgon innan jobbet då. In med den i bagaget för säkerhets skull så att jag inte glömmer. Söndag kväll och jag tänkte på vad som skulle ske på måndags morgon. Kunde bara inte låta bli...måste testa en gång till.... Ut på asfalten och ryck i snöret...klipparen morrar fint igång. Stannade motorn. Gick in o tog en kopp kaffe. ÄR DET NÅGRA GRANNAR som skojar med mig ändå? Helt otroligt. Vad vinner de på detta? Shells bensin? Nej omöjligt! Drömmer jag? Hur hänger detta ihop egentligen. Gick igenom vad som var olika respektive olika i mitt beteende och handlingar. Kom otvetydigt fram till några samband då allt fungerat.
- Jag har haft klipparen stående på framsidan
- Den har stått på asfalt inte gräs
- En natt i bagaget i min bil                                                                                                                      

Det här verkar ju inte klokt?????

Behöll mina tankar för mig själv. Skämdes och visste inte riktigt hur jag skulle hantera situationen. Började så smått experimentera med det lilla underlag jag hade. Blev ännu mera konfunderad över resultaten jag kom fram till. Jag kom fram till att om jag ställer maskinen på gräs över natten. Ja då startar den inte (vatten i tanken). Lika dant varje gång. Men på asfalten på garageuppfarten startade motorn utan problem. Började tycka att grannarna tittade konstigt in när de gick förbi... eller inbillar jag mig? Grannen två hus bort...den gamla filuren.. Kan han ha ett finger med i spelet? Eller de mitt emot? Eller hon som kommenterade första gången för ett drygt år sedan. Nej... Bort med dessa tankar. Skärpning! det måste finnas en naturlig förklaring. Resten av den sommaren fick gräsklipparen fick en plats i mitt överfyllda garage. Den startade varje gång jag behövde den. Enda problemet var att den inte kändes som ny längre. Gången var ojämn och motorstopp var inte ovanligt. Kändes inte så bra ändå men det gick ju i alla fall.                                                                                                                                   Ny sommar kom med samma problem med dess lösning tillämpades. Testade någon gång bakom huset men ack...Fick tömma ut bensinen o hälla i ny med ännu sämre funktion när den gick igång. Det var bara att acceptera läget. La ner de flesta funderingar på varför för jag kom ingen vart ändå. I november hälsade en gammal kompis plötsligt på en kväll. Han hade inte varit hos mig sedan jag flyttat in. Tiden hade gått och vi pratade i största allmänhet men han var såklart nyfiken på hur jag hade det. -                                                                                                                                                                      -Jo tack det är väl rätt bra här, sa jag                                                                                                              -Så bra då!                                                                                                                                                    -Jaaa...bortsett från en krånglande gräsklippare....eller rättare sagt flera krånglande gräsklippare fortsatte jag                                                                                                                                                 Vi kände ju varandra rätt väl så jag vågade berätta om mina upplevelser, tankar, nojor, lösningar och så vidare. Han log lite.                                                                                                                                       -Jag tror jag vet vad det är, sa han
-Jaså...sa jag förvånat och tittade upp med intresse.
- Ja det är ett fenomen men det går att lösa
- Fenomen! ...att lösa??? Vad menar du?
- Vet du om föregående ägaren hade några problem med detta svarade han
- Nej det tror jag inte....för han klippte ju gräset för hand, svarade jag
- Ja då är det nog solklart, suckade han och log
- Du har vättar i trädgården.
-Va?? Va sa du? hickade jag...
-Ja just det, vättar! Inget konstigt med det! ...eller???
-Men vad är det du säger...driver du med mig??? svarade jag                                                                

Han som såg lugn ut, precis som alltid. Han var inte den typen som skojade med folk direkt, det visste jag.                                                                                                                                                            Har han blivit helt knäpp eller har han fått "tomtar på loftet" han med...?
-Jamen...eh ...  hrmmm..  Kan du utveckla det här lite? Menar du att jag har små grå tomtar som springer runt i min trädgård???
-Nej de är inte grå och det är inga tomtar. Har du aldrig hört talas om vättar??
-Nja...nej ..jo kanske...men aldrig i dessa sammanhang. Möjligen när jag var liten. Vad menar du?
-Vill du jag ska berätta lite för dig om dessa väsen för dig, sa han.
-Väsen??!! Man vad i all sin dar är det du pratar om människa??
Han skrattade och förstod att jag bringats ur fattningen helt och inte alls var inne på samma linje som han.
-Jag skall berätta lite för dig så förstår du nog bättre. Det går att lösa med då måste man göra rätt.
Det här blir ju bara värre o värre. vad skall jag tro egentligen. Tittade i smyg på klockan samtidigt som jag kved ut ett.... ja gör det...
Jag fick höra med stor energi om de saker han kände till och de bekantskaper han hade med de som kunde tala med vättar. Hur de hade hjälpt vägverk, hästägare, bönder och så vidare med de problem de kunde ställa till med. -ja problem o problem.... spratt är det de gör egentligen.
-Spratt??? sa jag -är "dom" inte farliga?
-Nej då inte alls...men det kan bli rätt jobbigt om man får dom emot sig...
-Menar du att jag retat "dom" sa jag
-Ja det verkar så. Kanske klipper du gräs där dom är eller bor...
Det blev en lång kväll och när jag var själv igen, snurrade tankarna runt. De till synes vilda teorier jag tidigare haft tedde sig bleka i jämförelse med det jag nu hade hört. Jag hade till och med fått erbjudande om att få ett avtalat besök av en person till våren som kan tala vättarna till rätta. Fråga vad de vill. Ja rent ut förhandla med dom. Vill jag det här? Tror jag över huvud taget på denna historia? vad har jag att välja på. Finns det någon annan...mera rimlig förklaring? Tre somrar hade ju förlöpt och jag hade inte blivit ett skvatt klokare på vad problemet satt. Får nog fundera på detta till våren ändå tänkte jag..        Ta hitt vätte-förhandlare... nä det vette tusan...eller..??
I januari efter nyåret beslutade jag att sälja huset och flytta. Inte för gräsklipparens skull utan på helt andra grunder. 1:a juni var jag utflyttad. Jag hade berättat för mäklaren den vansinniga historien och han hade fascinerat lyssnat och tagit del av allt. han tyckte också att allt var mycket märkligt. Lovade att hålla koll med köparen och forska i om han fick samma problem som jag. Gräsklipparen??? ja den hamnade i ett förråd ett år. Året efter flyttade äldsta sonen in i ett hus på landet med en gräsmatta som behövde klippas. Du får låna min skojade jag. Sönerna hade fått ta del av berättelsen om vättarna så de visste ju också.
-Den kan jag ta. Jag skall minsann klippa vättar så det står härliga till skrattade han